Jag och Åke kände inte
varandra direkt bara så att vi setts någon gång då och då.
Jag hade vid den tiden en
Buick Skylark 80 års modell.
Det var ingen vanlig bil
precis men då och då såg jag en vit likadan, men det gick aldrig jaga i fatt
honom.
För Åke var det likadant, han
var och reparerade våra kylanläggningar till vår affär och ibland såg han min
bil stående på parkeringen.
Åke hade köpt sin Buick i
Stockholm på en semestertripp. Såg bilen i en affär och slog till direkt. Det
blev en dyr semester.
Det bar sig inte bättre än att
jag en dag behövde något till bilen, jag körde till Linnérs motorfirma, och
titta där står den vita Buicken.
Jag behövde inte vänta länge
förrän Åke kom ut från Linnérs, vad både han och jag hade där att göra kommer
vi inte ihåg.
Det utmynnades till en fin
vänskap och vi träffades då och då till att utbyta erfarenheter och problem med
bilarna som för övrigt fungerade väldigt bra.
I en tidning såg jag en dag en
fantastisk vacker bil, en Cadillac Seville 86 års modell.
Det visade sig också att
Kronbergs bil i Växjö hade en ny sådan 1991 års modell till salu, men jag
tyckte den var för dyr. Har för mig att den då kostade 360 tusen.
1991 åkte jag till Florida
ihop med jobbet då kontaktade jag en firma som exporterar bilar till Sverige
och bestämde träff med honom en speciell dag då jag kunde smita från jobbet och
följa med honom till en bilauktion i Orlando med flyg från Miami.
Det var en upplevelse av
sällan skådat slag, 4-5000 bilar på ett jätte fält som alla skulle säljas på en
dag.
Det hör till saken att endast
bilhandlare och exportörer får handla på auktionen.
Vi satt och småpratade om
bilar och jag sa vilken modell jag var intresserad av, då sa han att han hade
fått en beställning av en svensk på en lika dan bil som jag ville ha.
Jag frågade var han bodde
någonstans, i Växjö !!!!!!!!!!!!!
Växjö sa jag, där bor jag
också, vad heter han frågade jag, det är kanske någon jag känner? Åke Kornlid
sa han.
Jag trodde inte först att jag
hörde rätt men så var det, hur underligt som helst.
Jag berättade om vår vänskap
hemifrån och våra gemensamma intressen.
När vi kom fram till Orlando
dreglade jag runt för att försöka hitta den bilen jag ville ha, efter en lång
stund såg jag den en svart Seville med beigt tyg tak och ljus skinninredning,
så vacker.
Buden blev inte tillräckliga
för ägaren så den gick tillbaka till handlaren, men efter lite förhandling och
prutning med handlaren fick han den för det priset jag ville ge.
Jag hamnade nästan i sjunde
himmelen, nu var det fixat.
Han hittade då ingen bil till
Åke den gången, men några veckor senare hittade han Åkes bil också.
Har för mig att detta var i
februari 1991 och lång väntan satte in innan bilarna skulle anlända.
I april fick vi reda på att
bilarna skulle levereras i maj med samma båt!
Vi bestämde att då åker vi
tillsammans till frihamnen i Göteborg med våra kära duvor för att hämta
bilarna. Då hände det otroliga när Agneta och Karin träffade varandra, visade
det sig att de var skolkamrater på gymnasiet!!!!!!!!!!!!!!!
Hur sannolikt kan det vara?
Framme i Göteborg fick vi
hämta bilarna och köra fram till tullen för att betala massa pengar och få våra
nummerplåtar.
Åke var först och fick PAT 931
på sin vita Jag kom efter och fick PAT 932 på min svarta.
Efter lite firande med god mat
styrde vi åter hemåt.
Vi har våra Cadillacar kvar
och de är fortfarande lika fina.
Stefan Svensson
Åke Kornlid
